Tisdagar suger fett.
Det känns som att någon skurit upp min mage, slagit mig med en hammare och slutligen sytt igen med en rostig nål och ståltråd. Jag kan inte röra mig, inte skratta, inte andas. Igår tränade jag. Det kommer ju inte hända igen.
Nu har jag en svenska uppsats att skriva, igår skrev jag tre rader. Efter det ett franska brev. Sedan någon dum svenska uppgift som jag inte ens förstår. Men jag börjar ett imorgon, så jag kan nog vara uppe till tolv och jobba i alla fall. Det blir en riktigt livad tisdagskväll.
Ja, jag hatar tisdagar. Mitt huvud dör varje tisdag och jag är för omvärlden helt hjärndöd. Jag antar att det måste upplever högst trevligt. Särskilt när jag pratar med mig själv vilket jag enligt en person i klassen gjorde idag. Faktiskt så skulle jag vilja uppmuntra alla till att göra det. Det är så himla trevligt och ger väldigt mycket. Kanske inte.
Men ja, nu skriver jag en massa värdelös text, men vad gör man väl inte för att inte börja plugga.. Nej, usch fyfan. Det är väl lika bra att sätta igång. Ska bara, sätta mig i ett hörn och gråta lite först.