marvelous losing another
nejmen, såklart. vi är undertryckta ungdomar med all vilja i världen. och åhnej, vi ätstörningar, och åhnej nu är det inne att må dåligt, vi gillar inte att äta, society sucks. låt oss bli jättefulla göra dumma saker och inte komma ihåg någonting. åhnej, nu har vi en crush på den där, eller förresten den där. eller nä, åhnej nu är vi alldeles heartbroken och vill dö, åhnej skolan suger, hejåhå jag bryr mig minnsan inte om någonting. folk suger, alla borde dö. världen är så underbar, alla bah är sååå snälla hela tiden. har ni sett henne? herregud sådär skulle vi inte gå ut i alla fall, vi vet verkligen hur det är att må dåligt, en gång var vi så ledsna att vi skärde oss själva med ett sådant där rakblad, oja det var massa blod, överallt! flera liter var det nog. och så var det ju med det, vi hatar våra föräldrar, de förstör våra liv. vi har inga vänner, människor suger. man kan inte lita på folk. liksom. de ljuger ju å saker. vi fick ig på det där provet, som om vi bryr oss, det är ju läraren som är dum i huvudet ändå. åhnej, vi är så fula/tjocka/värdelösa/obetyliga/äckliga och förtjänar att dö. en annan gång var vi så ledsna att vi ville dö, liksom på riktigt.
jo men dubbelmoral måste man älska.